När barn får möjlighet att använda konkreta verktyg för att förstå och mäta tid erfar de sig själva som aktiva deltagare involverade och engagerade i interventionen. De visar på meningsfulla erfarenheter av att kunna hantera tid som underlättar deras vardagsfungerade i förskolemiljön. Det är slutsatsen i en artikel av Sara Wallin Ahlström et al (2023).
Barn i behov av särskilt stöd kan vara sena i sin tidsuppfattning vilket påverkar deras vardagsfungerade. Min Tid är en interventionsmetod skapad för att systematiskt träna tidsuppfattning. För att kunna stötta barn i deras utveckling av tidsuppfattning är det nödvändigt att också lyssna på deras uppfattning om Min Tid. Tidigare studier visar att Min Tid fungerar i förskolemiljön och har ökat tidsuppfattning hos barn i särskolan (10-17 år). Idag vet vi inte hur barnen i behov av särskilt stöd beskriver sina erfarenheter av Min Tid efter att ha använt metoden dagligen i förskolemiljön under åtta veckor.
Syftet med den här studien var att undersöka erfarenheter av Min Tid och hur dessa skapar meningsfullhet för förskolebarn i behov av särskilt stöd i förskolemiljön.
Metod: Videoinspelade intervjuer med 21 barn analyserades med en hermeneutisk metod. För att underlätta intervjusituationen med barnen i behov av särskilt stöd användes metoden Samtalsmatta©, både barnens kroppsspråk och det de berättade analyserades.
Resultatet visar att barnen är aktiva deltagare som delar med sig av sina erfarenheter av att använda Min Tid i förskolemiljön. Konceptet av barnens erfarenheter och uttryck visar deras mening om att använda Min Tid som att veta och att förstå genom att göra.
Referens
Wallin Ahlström, S., Almqvist, L., Gunnel, J., Gustavsson, C., & Harder, M. (2023). The experiences and the meaning of using MyTime in the preschool context from the perspective of children in need of special support, 5-6 years of age. Child: Care, Health & Development.